Då och då bubblar ett minne upp till ytan som man länge förträngt. Ett minne som egentligen inte har någon betydelse men som hjärnan ända sparat i väntan på att slänga fram när man minst anar det.
Dagens minne var från femårsåldern och kommer från när jag var hemma hos en pojke i samma ålder som hette Janne. Hemma hos honom luktade det cigarettrök, damm och gröt. Vi spelade någon sorts form av tv spel när Jannes mamma kom in och frågade honom om han var hungrig. Jannes mamma bröt på finska och hade bara ett fåtal tänder kvar. Jag tyckte hon såg väldigt gammal ut och någon hade sagt till mig att hon bara åt soppa.
Varför hjärnan tyckte att det var viktigt att minnas detta har jag ingen aning om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar