Vår fragmentariska barndom.

Då och då bubblar ett minne upp till ytan som man länge förträngt. Ett minne som egentligen inte har någon betydelse men som hjärnan ända sparat i väntan på att slänga fram när man minst anar det.
Dagens minne var från femårsåldern och kommer från när jag var hemma hos en pojke i samma ålder som hette Janne. Hemma hos honom luktade det cigarettrök, damm och gröt. Vi spelade någon sorts form av tv spel när Jannes mamma kom in och frågade honom om han var hungrig. Jannes mamma bröt på finska och hade bara ett fåtal tänder kvar. Jag tyckte hon såg väldigt gammal ut och någon hade sagt till mig att hon bara åt soppa.
Varför hjärnan tyckte att det var viktigt att minnas detta har jag ingen aning om.

"Avstressa" situationen

Bara för att lugna ner det hela lite grann så slänger vi in lite riktig kultur i form av Douglas Gordon. Han vet vad han gör när det gäller film, till skillnad från vissa andra...

Vi är inte klara än.

För er som visade god karaktär genom att titta igenom alla sju delar av STAR WARS recensionen så vill jag bara poängtera att man bör se igenom recensionerna av episod 2 och 3 också. Man kanske kommer ihåg det som att det åtminstone blev bättre? Svar nej.
Det är ganska svårt att komma ihåg vad man tyckte. Jag kommer ihåg att jag kände mig helt tom och kunde för mitt liv inte förstå vad filmerna handlade om. Jag köpte de nya filmerna för ett år sedan för att påminna mig själv om vad som faktiskt hände. Jag har sett alla filmerna minst två gånger om sedan dess men jag vet fortfarande inte vad de handlar om. Vet ni vad de handlar om?

STAR WARS

Idag ska tycker jag att vi ska prata lite om Star wars, det är något vi måste göra i och med ny releasen av den "kompletta" sagan.
Jag har inte sett de senaste tilläggen till original filmerna fyran, femman och sexan men om George Lucas har lagt till hälften så mycket som senaste gången så är de utan tvekan, än en gång, förstörda för alltid. Bra jobbat.
Jag läste på Pontus blogg att man bland annat lagt till att Darth skriker "Nooooo" när han till slut efter noga övervägande dödar kejsaren som samtidigt försöker döda Luke. Jag blir så trött.
Jag orkar egentligen inte göra någon större djupdykning i George Lucas filmer och hur han för alltid förstörde Star wars. Jag vill istället hänvisa till den fantastiska analysen som Redlettermedia gör på youtube. Jag fick tipset om analysen förra veckan och jag vart helt blown away.
Premissen för analysen är dock lite larvig och emellan åt bara sjukt dålig på grund av att personen som analyserar är en karaktär under namnet Harry Plinkett, en man som låser in kvinnor i sin källare och käkar pizzarolls samtidigt som han är arg på George Lucas. MEN analysen av filmerna är riktigt bra om man låter bli att irritera sig på många av de dåliga skämten (han är dock rolig till och från, allt detta till trots)

Här är första analysen av första filmen, kolla in resten på youtube.

Skyddslingen

Nu tänker jag ta mig tid och ägna mig lite åt self promotion här på bloggen. Jag är inte bara konstnär utan jag är även musiker, en musiker som inte gjort något konkret i musikväg på flera år men ändå hållt fast vid tanken på att the band is gonna make it.
Nu har jag äntligen börjat spela in igen och då vill jag passa på att visa upp mitt senaste alster.

Skyddslingen - Monster by Skyddslingen

Heja chefen!

Efter mitt jobbkritiska inlägg igår så bestämde chefen att vi skulle lätta upp stämningen lite med något trevligt. Vi hade fått spons i form av kräftor för någon dag sedan så igår tyckte vi att det skulle passa med en liten kräftskiva i all enkelhet. Vi har nolltollerans när det gäller alkohol, vilket är bra om man vill hålla sig pigg men något tråkigare om man ska frossa kräftor, så det bjöds på vatten som ni kanske ser. Det hela var, ölbrist till trots, mycket trevligt.

Dessa sociala medier som alla talar om.

Just nu talas det en hel del om alla dessa människor som skriver av sig om sitt jobb och dylikt på twitter och facebook. Jag kan relatera till alla dessa människor som hatar sitt jobb eller som tycker chefen är en idiot men som ändå inte säger upp sig eller har modet att be chefen dra åt helvete. Som konstnär och egen företagare så är jag ju min egen chef men jag kan ibland ändå tycka att chefen(jag) är en stor idiot.
Idag till exempel så bestämde chefen att vi skulle gå upp klockan åtta för att inköpa diverse material för en skulptur och han tycks inte förstå att butikerna som skulle besökas inte öppnade förens klockan elva samt att vi inte har budgeterat för inköp denna månad. Som sagt han är en idiot ibland. Jag har dock modet att be honom dra åt helvete, så när klockan ringde stängde jag bara av den och sov till klockan tio. När jag sedan, lite trött och irriterad, klev in på mitt kontor vid elva tiden och förklarade läget så var han ganska förlåtande, fast jag ignorerat hans direktiv. Han förstår att det som är bäst för mig är det bästa för företaget.
Så mitt tips till alla som har problem med jobbet och sin chef är att ärlighet fungerar bäst. Chefen är nog mer förstående än vad ni tror, det är min chef i alla fall.


Edit: Nu tycker puckot att jag måste jobba över tills klockan åtta ikväll bara för att jag försov mig. Jaja jag gör väl det, din jävel.

Jävla Sverige

Jag tittade lite på Sverige - Ungern matchen som gick på fyran ikväll, man måste ju engagera sig lite. Effektivt tv tittande uppgick till säkert tio min innan jag började fippla fram och tillbaka mellan trädgårdsfredag och matchen. Jag gillar fotboll men jag har nog bestämt mig att jag inte gillar fotboll. Ett så kallat uppvaknande.
Jag tittar ibland på AIK matcher och hoppas blåögt på guld men när det kommer till Sverige matcher på fyran så säger jag no more.
Under de perioder jag tittade på matchen så kände jag mig smutsig. Varför? Det kändes som att jag satt i tv soffan med hela svenska folket och hade myskväll med tacos och OLW chips TROTS att jag satt ensam i kalsongerna och shotta tequila. Herregud. TV4 alltså.


Edit: Jag vet att det låter klyschigt att shotta tequila ensam med bara kalsonger men jag var för slö att gå till systemet och det var allt vi hade hemma. vad hade du gjort i min sits?

Okej, förlåt.

Det var snålt med ett så kort inlägg efter så lång tid av tystnad. Efter att att nu ha totalt krossat den där mentala "jag-har-skrivarkramp-fast-jag-inte-är-en-författare-men-va-fan" barriären så känner jag mig lite generös. Därför bjuder jag nu på ett snabbt hemma hos reportage i bilder. Hemma hos mig alltså...

*Host host*

Ni kanske tror att den här bloggen har lagt sig ned för att självdö likt en strandad val som som till slut tröttnat på att simma och bestämt sig för att få lite sol medan sommaren ännu är här? . Nej nej nej, det är inte sant, för att citera min pappa: "det där har ni drömt".

Jag orkar inte dra en recap från hela sommaren så jag lämnar er istället med bilden av en smörgås jag uppfann för några veckor sedan och som jag sedan dess har varit helt besatt av. Så besatt att jag bestämde mig härom dagen för att fota denna vackra sak.