Radioskugga.

Det är ganska tyst här just nu men det är för att det låter en hel del i huvudet. Stressnivån är alltime high, på ett positivt sätt. Jag har insett att jag gillar stress. Stress, mitt nya Jag.

Far mot son.

Jag älskar AIK och dem har gått till semifinal. Pappa älskar Färjestad och dem har också gått till semi final. Jag bjöd in min pappa för att titta på en match eller två hemma hos mig och jag ser framför mig att det hela kommer utvecklas till en MMA fight utan dess like. Han har starka armar men jag kan jobba runt det hela genom att använda mina starke ben. Om jag får ner honom på marken kan jag köra ground and pound och förhoppningsvis vinna på en knock out. AIK mot Färjestad. Far mot son. Classic.

Den så kallade bildkavalkaden.

Att ta sig ut till Täby går mycket snabbare än man tror om man har en far som mer än gärna agerar chaufför åt en hela dagen. Jag har tack och lov en sådan far.

Det här är en väg.

I det här stallet bor våran häst. Han heter Covani.

Det här är Covani.

Det här är konst.

Det här är fint.

And we are iväg!

Nu ska jag påbörja den långa, snirkliga och näst intill oövervinnliga resan ut mot Täby för att hänga tavlor på Karby gård.
Vägen till Täby när man varken har bil eller körkort är inte en lätt uppgift. Ofta när man väl är i Täby så känns det omöjligt att ta sig därifrån och man tvingas övernatta hos någon varm själ som släpper in en i sitt hus. MEN idag känns det lite lättare. Önska mig lycka till och låt oss be om en barmhärtig gud så att jag slipper skjuta min häst halvvägs.

Slutspel

Det är slutspelstider in every sense of the word. Masteransökan har skickats in. Jag har tre deadlines för utställningar. AIK har gått till slutspel. Hockey hockey hockey!

Hurra

Idag fyller Jonas år. Vi peppar med tv spel tills han pratat klart med Cecilia Edefalk.