Lucka #23

Jag sa tidigare i julkalendern att jag skulle visa minst ett till AIK klipp. Jag sa ju det. Just vad detta klipp visar upp kommer jag att leva på länge. Antagligen för alltid för igår förlorade vi mot Djurgården.

Lucka #22

Idag har jag varit ute och letat efter klappar till min bror. En gång i tiden så hade vi band tillsammans. Mina starkaste minnen består i alla gånger han fullkomligt "tappat det" under inspelning. Det fick mig även att tänka på detta klipp.

Lucka #21

Jag har hetsletat julklappar i två vändor idag, som ett resultat av detta så har min hjärna förvandlats till mos. Så, istället för att jag lägger upp en bild, ett klipp eller en rolig historia så tänkte jag ge er alla en julklapp i form av en länk.

God jul: Internets frontsida. Nu kan ni titta på bilder och dylikt som ni själva gillar.

Lucka #20

Lucka #19

Hej då alla roliga Kim Jong il skämt. Skönt. Gubbjävel.

Lucka #18

Lucka #17

För dem som har tid skulle jag vilja visa upp denna lilla dokumentär. En solskenshistoria som förhoppningsvis får julkänslan att infinna sig trots all skit som världen kastar åt alla olika håll.

The Norton Project from Jamtron on Vimeo.

Lucka #16

Vart är Peter? Var på en utställning som försökte göra anspråk på att vara en grym fest. Sjukt hög pastischfaktor då jag kom dit, de spelade New order i högtalarna och visst fan trodde alla att det här är precis som manchester på åttiotalet. Öl, vin och sprit var gratis. Det var grymt. Problemet är att om något är gratis så tar det slut fort och det gjorde det. Festen hann dö innan tolv för att polisen stängde ner den, lika bra för jag hade gått hem redan. Jag skulle kunna säga mycket mer om festen men det spar jag till 2012, då tänker jag i bloggen avhandla ämnet "Stockholm, du försöker alltid vara något annat än vad du är".

Jag står bakom Hansi Friberg till höger, i min fina blåa jultröjja.

Lucka #15

Lucka #14

Lucka #13

Vi har nu gått igenom hälften av luckorna fram till jul. Det tar vi och firar tycker jag.

Lucka #12

Det här är det sötaste jag sett på länge. Förklaring överflödig.

Lucka #11

Alla barn älskar tomten.

Lucka #10

Det är en hel del videoklipp i den här julkalendern. Inget fel med det. Dagens lucka däremot kanske öppnar upp för en hel del kritik.

Vissa människor kanske gillar att titta på kattklipp eller så kallade LOL klipp på youtube. Det gör jag också men det jag konsumerar mest på youtube är AIK klipp. Dagens klipp använder jag som peppklipp för dagens match mot Luleå, det funkar trots att puckot som klippt ihop det saknar allt som har med finess och smak att göra. Jag ger er, the other love of my life, Viktor Fasth. Jag vill även säga att den här julkalendern kommer att bjuda på MINST ett till AIK klipp. Love it or shove it.

Lucka #9

Det här var mitt julfavoritklipp för två år sedan. Det håller fortfarande hög klass.

Av någon konstig anledning trillar lucka #7 bort till och från. Men frukta inte, den finns i högerspalten.

Lucka #8

Self promotion har jag ju basunerat ut att jag är ett fan av, jag tycker headern på den här bloggen illustrerar det ganska bra också. Så i lucka åtta hittar vi mitt förflutna: bandet som aldrig fanns (i den meningen att jag egentligen satt själv på mitt rum utan vänner som ville spela musik, jag var i högsta grad verklig) och som inte längre finns. Jag hoppade av och började spela in på svenska.

Lucka #6

Jag gillar att söka på cyklar på blocket. En av mina hobbys kan man säga. För några veckor sedan hittade jag en så kallad "home trainer" som är till för sådana som gillar att cykla i köket. Bilden är säljarens egen bild. Jag visste inte ens om att det fanns förpackningar av detta slag

Lucka #5

Idag bjuder jag på ett filmtips inför juldagen. Filmen heter Jason and the argonauts (Det gyllene fårskinnet på svenska) och för personlig del så är den här filmen lika mycket jul för mig som Trolltider eller Sunes jul. Här kommer en av de bästa scenerna Hollywood någonsin har skapat. Eller okej, det är nog att ta i men vafan, det bjuder jag på.

Lucka #4

Idag blir det inget filmklipp. Jag vill istället bjuda på en person vars namn rullar fram på tungan och rakt in i mitt hjärta efter alla 90 talets "Odysseus äventyr" repriser. Jag och min flickvän brukar spontant säga hans namn för det ligger så fint i munnen. Armand Assante. Testa själva. Gå in i Antonio Banderas mode och säg hans namn. Armand Assante. Åh. Jag är inte så kär i ord som finaste eller bästaste men när det gäller Armand Assante finns det inga andra epitet. Finaste, bästaste, Armand Assante.

Lucka #3

Igår hade vi lite google+ fika. Det fick mig att tänka på denna genialiska reklamfilm som man rippat från magicbullit.

Lucka #2

Innan youtube så var roliga klipp något roligare. Detta är ett klipp jag fick skickat till mig via hotmail någon gång kring 2000 när så kallade e-brev slagit igenom på bred front. Hatten är, nu och för evigt, din.

#1

Idag är det första december och jag tänkte att vi skulle uppmärksamma det med lite julkalendervibbar. I lucka #1 hittar vi ett klipp som jag förutspådde skulle bli en stor hit på youtube, så blev icke fallet men jag tycker ändå att det är ett klipp värt att se. Nu tar vi alla och lutar oss tillbaka och ser vad denna man har att säga.

Julklappstips

Nu är vintern och julen snart här och alla stressar med att hitta rätt klappar till rätt person. Själv förlitar jag mig på att spammejlen i min inkorg ska visa vägen. Idag såg jag allt så klart och tydligt när jag skummade igenom ett mejl från bokia. Bland diverse skräp uppenbarade sig denna självklara julklapp. Hoppas den känns lika självklar för er så ni slipper julklappsstressen.



Här klickar ni hem den: Den ultimata julklappen

svar på tal

Jag har varit sjuk hela veckan och varje gång jag öppnat upp datorn har jag lyckats nysa ned hela skärmen. När jag köpte den här datorn så trodde nog både jag och försäljaren att jag skulle behandla den med respekt. Jag har i alla fall försökt rengöra den varje gång men på grund av skräck för att mina utnysta bakterier skulle ha hämtat ny kraft och på så sätt smitta mig en gång till så har jag försökt undvika datorn. Eller jag har nog mest undvikit bloggen. Nu känner jag mig dock friskare men datorn ser ut som om den sett ett och annat. Jag hör av mig efter desinfektering.

KURT

Freddie

När det går trögt, ateljén känns långt borta och inspirationen likaså, så kan man alltid sitta och dagdrömma. Om jag fick börja om så hade jag börjat om som Freddy Mercury. Omöjligt? inte alls. Ingenting är omöjligt.

Jerry!Jerry!Jerry!

Jag har spelat in, eller i alla fall försökt, en låt hela veckan. Om låten inte gör som jag säger så tänker jag kasta ut datorn, mixerbordet, gitarren samt mig själv genom fönstret. Något som däremot har varit ganska trevligt är att jag upptäckt att TV11 visar Jerry Springer om nätterna. Den lyckan alltså. Veckans bästa avsnitt visade upp en lesbisk kvinna som hade varit otrogen med sin sambos dotter som för övrigt är ihop och har tre barn med hennes egen son. När publiken började skrika slampa så flippade sonen och försökte slåss med alla i publiken samt skrika "what the fuck did you call my mom?!".
Stackars människor, jag skrattar dock ändå.

Dagens tips.

Igår såg jag en film som var bland det bättre jag sett på länge i filmväg. Filmen heter Freaks och är från 1932. Den här filmen har på något sätt funnits i mitt huvud sen tonåren utan att jag vetat om det, lite grann som när man en dag hör en låt som man aldrig hört tidigare men den känns så perfekt och den låter som att den alltid varit med en. Se filmen, läs sedan på om the doll family, fäll en tår och tacka mig senare.

Här är hela filmen på nätet:

Freaks from Billy Blaze on Vimeo.

Man ska inte tänka.

När jag var 14 och full av frågor och funderingar om livet så sa min pappa att man ska inte tänka så mycket, då blir man bara ledsen. Sant. Nu efter några veckor av studerande av radiovågor från rymden, döda stjärnor, guds ickeexistens och så vidare, så känner jag mig just ledsen. Inte så att jag vill gråta eller så, mera att jag pekar på saker och ting och säger: meningslöst.
En sak som däremot får mig att känna lite mer mening i tillvaron är att AIK spelar match ikväll. Så enkel kan min tillvaro ibland vara. När jag känner att saker är meningslösa så gäller det att fylla sin tid med så mycket meningslöst som det bara går. Till slut når man en punkt där man tycker att saker är kul igen.

Något som alltid är kul oavsett humör är The Ricky Gervais show.

Rulla filmen!

Det råder viss förvirring i mitt huvud kring hela Voyager projektet och konsten runt omkring. Kanske behöver jag inte omformulera hela historien till konst med tanke på att historien berättar sig själv så pass bra. Äsch, skit samma, det här blir bara dravel.
Vad jag däremot VET är att jag och Karl Pilkington i vissa sammanhang delar samma drömmar:

Might be a problem.

Med oljekriser, global uppvärmning och stundande undergång så brukar varje generation, i största möjliga mån, försöka lämpa över problemen på nästkommande generation. Det är ett win-win koncept för alla för att nästa generation skapar sina egna problem och får sedan chansen att göra samma sak mot generationen efter den och så vidare.

För min generation så kommer inte alla de dåliga ting vi ser nu att vara det stora problemet. Det stora problemet blir när Voyager 1 och 2 kommer tillbaka med arga utomjordingar i släptåg efter denna krigsförklaring som generationen innan oss skickade upp:

Arbetsrelaterat

Just nu är jag helt besatt av en låt som skickades upp i rymden tillsammans med en massa annat som var en del av "Voyager the interstellar mission". Vad det är får ni lära er på egen hand, tro mig, det är roligare att lära sig på egen hand.

Sätt på er ett par hörlurar, höj så mycket det går och titta sedan upp mot stjärnorna när natten kommer. Närmare gud, kosmos, evigheten, whatever, kommer man inte. Alltså sjukt nära. Den dagen jag ligger i min säng med familjen runt omkring mig och väntar på the saints to carry me home, då vill jag ha den här låten på högsta volym. Glory hallelujah.

Tala ut.

Jag lider som många andra i detta avlånga land av en sjukdom. En sjukdom inte många vågar tala ut om i rädsla för att bli näthatade och uppläxade av arga know-it-all människor. Jag lider av vad experterna kallar för syftningsfel. Min kära syster påminde mig om det för någon vecka sedan när hon sa: "du har fortfarande problem med syftningsfel på en del ställen". Hon var också personen som tidigt uppmärksammade min sjukdom och fick mig att förstå hur illa det verkligen låg till.
Jag kan inte komma ihåg att det pratades mycket om de och dem (alltså syftningsfel, när det gällde genus, sexuell läggning och etnicitet så var utgångspunkten tydlig) när jag gick i skolan. Jag har alltid skrivit DOM och skulle gärna fortsätta med det om det inte var så att man inte får göra det om man vill uppfattas som smart. Man vill ju inte uppfattas så som sanningen ser ut med 0.8 på högskoleprovet.
Jag har försökt lära mig via google hur man skriver rätt. Ett bra knep, som jag ändå har problem med, är att byta ut de och dem mot mig och jag. Om man skriver mig och det känns rätt så är det alltså dem man ska skriva. Mig innehåller bokstaven M och det gör även ordet dem. Hoppas att detta nyfunna tips kan hjälpa någon därute som lider av samma problem som jag.

Hoppas att ni tycker om mig även om jag har svårt att skilja på de och dem, även i fortsättningen.

Jag hade rätt.

Att vara 25 är faktiskt bättre än att vara 24. Idag till exempel åt jag en frasvåffla med hjortronsylt och drack en dubbel espresso till. Det hände aldrig när jag var 24. Det här kommer bli storartat.

Hej då 24.

Idag har det passerat 365 dagar sedan jag fyllde 24 och jag tänkte att jag skulle försöka göra en sammanfattning av dessa dagar.

Jag hade ett PS3 som jag fick när jag fyllde 24, måste ha varit den bästa presenten i mitt liv, jag spelade självfallet bort större delen av hösten 2010. Förståeligt. Fick ett stipendium, sålde mitt första verk, sålde flera verk, hade pengar för en gångs skull, jag tyckte livet var awesome. Förståeligt. Jag gick tredje året på mejan, sökte till master på mejan, kom inte in på mejan, "kickades" ut från mejan, jag blev något bitter. Förståeligt. Sökte en utbildning på universitetet som jag verkligen ville gå, det blev strul med antagningen, blev struken, klagade, fick svar, de sa "so what?", blev bittrare. Också förståeligt. Gav fingret åt allt, fixade en ateljé, jobbade mest hemifrån, började spela musik igen, behövde inte pengar, fortfarande bitter men har ändå en positiv bild av framtiden. Kanske också förståeligt.

När min dotter eller son fyller 24 och det är dags för mig att hålla tal så vet jag exakt hur jag tänker inleda talet: "När jag var 24 så trodde jag att världen låg vid mina fötter, det gjorde den inte. Det var fanimej den sämsta åldern jag någonsin fyllt, PS3 till trots. Hoppas att det går bättre för dig annars så tar förhoppningsvis allt slut när du fyller 25. Då kommer allt att ändras till det bättre".

Grattis till mig.

Några timmar kvar.

Om några timmar så fyller jag 25. När man är 25 är man fortfarande ganska ung men ändå äldre än när man var 20, rent krasst alltså. När jag fyllde 20 så tänkte jag att nu kan det bara gå utför. Viktmässigt gick det uppåt, vilket är bra när man tidigare hade svårt att passera 50 kg. Nu väger jag 65, det tycker jag dock är mindre bra. Vikten säger inte allt som man brukar säga MEN när man fått en lätt dubbelhaka och magen viker sig i fem olika fettvalkar när man sätter sig ned så tycker jag att jag får vara lite missnöjd.
Jag har även börjat stöna när jag reser mig upp.

20 år gammal:

Marcus Birro.

Marcus Birro. Vem är han egentligen? Vad gör han? Varför? En gång i tiden så fyllde han säkert nåt sorts syfte. Han är ju, trots allt, journalist och författare. Helst skulle han nog vilja bli kallad pionjär, hjälte eller martyr, det kommer tyvärr aldrig att hända. Trist.

Med stora ledsna valpögon gick han ut i media med att han stänger ned sitt twitter konto för Magnus Betnér är så elak mot honom.
Med stora ledsna valpögon gick han ut i media och sa att "De jävla idioterna gav mig sparken" när TV4 lät honom gå i och med hans kandidatur till partiledarposten för KD.
Med stora ledsna valpögon säger han att han inte förstår, han känner sig vilsen och utfrusen.

Det här är riktat till dig Marcus om du hittar hit efter att ha googlat dig själv: SHUT. THE FUCK. UP.

Vår fragmentariska barndom.

Då och då bubblar ett minne upp till ytan som man länge förträngt. Ett minne som egentligen inte har någon betydelse men som hjärnan ända sparat i väntan på att slänga fram när man minst anar det.
Dagens minne var från femårsåldern och kommer från när jag var hemma hos en pojke i samma ålder som hette Janne. Hemma hos honom luktade det cigarettrök, damm och gröt. Vi spelade någon sorts form av tv spel när Jannes mamma kom in och frågade honom om han var hungrig. Jannes mamma bröt på finska och hade bara ett fåtal tänder kvar. Jag tyckte hon såg väldigt gammal ut och någon hade sagt till mig att hon bara åt soppa.
Varför hjärnan tyckte att det var viktigt att minnas detta har jag ingen aning om.

"Avstressa" situationen

Bara för att lugna ner det hela lite grann så slänger vi in lite riktig kultur i form av Douglas Gordon. Han vet vad han gör när det gäller film, till skillnad från vissa andra...

Vi är inte klara än.

För er som visade god karaktär genom att titta igenom alla sju delar av STAR WARS recensionen så vill jag bara poängtera att man bör se igenom recensionerna av episod 2 och 3 också. Man kanske kommer ihåg det som att det åtminstone blev bättre? Svar nej.
Det är ganska svårt att komma ihåg vad man tyckte. Jag kommer ihåg att jag kände mig helt tom och kunde för mitt liv inte förstå vad filmerna handlade om. Jag köpte de nya filmerna för ett år sedan för att påminna mig själv om vad som faktiskt hände. Jag har sett alla filmerna minst två gånger om sedan dess men jag vet fortfarande inte vad de handlar om. Vet ni vad de handlar om?

STAR WARS

Idag ska tycker jag att vi ska prata lite om Star wars, det är något vi måste göra i och med ny releasen av den "kompletta" sagan.
Jag har inte sett de senaste tilläggen till original filmerna fyran, femman och sexan men om George Lucas har lagt till hälften så mycket som senaste gången så är de utan tvekan, än en gång, förstörda för alltid. Bra jobbat.
Jag läste på Pontus blogg att man bland annat lagt till att Darth skriker "Nooooo" när han till slut efter noga övervägande dödar kejsaren som samtidigt försöker döda Luke. Jag blir så trött.
Jag orkar egentligen inte göra någon större djupdykning i George Lucas filmer och hur han för alltid förstörde Star wars. Jag vill istället hänvisa till den fantastiska analysen som Redlettermedia gör på youtube. Jag fick tipset om analysen förra veckan och jag vart helt blown away.
Premissen för analysen är dock lite larvig och emellan åt bara sjukt dålig på grund av att personen som analyserar är en karaktär under namnet Harry Plinkett, en man som låser in kvinnor i sin källare och käkar pizzarolls samtidigt som han är arg på George Lucas. MEN analysen av filmerna är riktigt bra om man låter bli att irritera sig på många av de dåliga skämten (han är dock rolig till och från, allt detta till trots)

Här är första analysen av första filmen, kolla in resten på youtube.

Skyddslingen

Nu tänker jag ta mig tid och ägna mig lite åt self promotion här på bloggen. Jag är inte bara konstnär utan jag är även musiker, en musiker som inte gjort något konkret i musikväg på flera år men ändå hållt fast vid tanken på att the band is gonna make it.
Nu har jag äntligen börjat spela in igen och då vill jag passa på att visa upp mitt senaste alster.

Skyddslingen - Monster by Skyddslingen

Heja chefen!

Efter mitt jobbkritiska inlägg igår så bestämde chefen att vi skulle lätta upp stämningen lite med något trevligt. Vi hade fått spons i form av kräftor för någon dag sedan så igår tyckte vi att det skulle passa med en liten kräftskiva i all enkelhet. Vi har nolltollerans när det gäller alkohol, vilket är bra om man vill hålla sig pigg men något tråkigare om man ska frossa kräftor, så det bjöds på vatten som ni kanske ser. Det hela var, ölbrist till trots, mycket trevligt.

Dessa sociala medier som alla talar om.

Just nu talas det en hel del om alla dessa människor som skriver av sig om sitt jobb och dylikt på twitter och facebook. Jag kan relatera till alla dessa människor som hatar sitt jobb eller som tycker chefen är en idiot men som ändå inte säger upp sig eller har modet att be chefen dra åt helvete. Som konstnär och egen företagare så är jag ju min egen chef men jag kan ibland ändå tycka att chefen(jag) är en stor idiot.
Idag till exempel så bestämde chefen att vi skulle gå upp klockan åtta för att inköpa diverse material för en skulptur och han tycks inte förstå att butikerna som skulle besökas inte öppnade förens klockan elva samt att vi inte har budgeterat för inköp denna månad. Som sagt han är en idiot ibland. Jag har dock modet att be honom dra åt helvete, så när klockan ringde stängde jag bara av den och sov till klockan tio. När jag sedan, lite trött och irriterad, klev in på mitt kontor vid elva tiden och förklarade läget så var han ganska förlåtande, fast jag ignorerat hans direktiv. Han förstår att det som är bäst för mig är det bästa för företaget.
Så mitt tips till alla som har problem med jobbet och sin chef är att ärlighet fungerar bäst. Chefen är nog mer förstående än vad ni tror, det är min chef i alla fall.


Edit: Nu tycker puckot att jag måste jobba över tills klockan åtta ikväll bara för att jag försov mig. Jaja jag gör väl det, din jävel.

Jävla Sverige

Jag tittade lite på Sverige - Ungern matchen som gick på fyran ikväll, man måste ju engagera sig lite. Effektivt tv tittande uppgick till säkert tio min innan jag började fippla fram och tillbaka mellan trädgårdsfredag och matchen. Jag gillar fotboll men jag har nog bestämt mig att jag inte gillar fotboll. Ett så kallat uppvaknande.
Jag tittar ibland på AIK matcher och hoppas blåögt på guld men när det kommer till Sverige matcher på fyran så säger jag no more.
Under de perioder jag tittade på matchen så kände jag mig smutsig. Varför? Det kändes som att jag satt i tv soffan med hela svenska folket och hade myskväll med tacos och OLW chips TROTS att jag satt ensam i kalsongerna och shotta tequila. Herregud. TV4 alltså.


Edit: Jag vet att det låter klyschigt att shotta tequila ensam med bara kalsonger men jag var för slö att gå till systemet och det var allt vi hade hemma. vad hade du gjort i min sits?

Okej, förlåt.

Det var snålt med ett så kort inlägg efter så lång tid av tystnad. Efter att att nu ha totalt krossat den där mentala "jag-har-skrivarkramp-fast-jag-inte-är-en-författare-men-va-fan" barriären så känner jag mig lite generös. Därför bjuder jag nu på ett snabbt hemma hos reportage i bilder. Hemma hos mig alltså...

*Host host*

Ni kanske tror att den här bloggen har lagt sig ned för att självdö likt en strandad val som som till slut tröttnat på att simma och bestämt sig för att få lite sol medan sommaren ännu är här? . Nej nej nej, det är inte sant, för att citera min pappa: "det där har ni drömt".

Jag orkar inte dra en recap från hela sommaren så jag lämnar er istället med bilden av en smörgås jag uppfann för några veckor sedan och som jag sedan dess har varit helt besatt av. Så besatt att jag bestämde mig härom dagen för att fota denna vackra sak.

Kandidatexamen

Om du är en läsare av den här bloggen och inte går i min klass på mejan eller känner mig personligen så skulle jag vilja ge dig, som ett fan av allt jag gör, en chans att lära känna mig lite mer personligen. Ett ypperligt tillfälle att mötas vore om du kom på utställningen jag deltar i på konstakademien på fredsgatan 12 som öppnar nu på torsdag klockan fem. Jag kommer ha på mig ett par blåa skor som du inte kan missa. Du bör ha på dig något blått också så jag känner igen dig och kan hälsa om du känner dig blyg.

Vart drar du gränsen?

Idag läste jag att IMF-chefen Dominique Strauss-Kahn, som även är sugen på presidentposten i Frankrike, har gripits misstänkt för sexuellt ofredande och våldtäktsförsök. Rapport befann sig i Paris och intervjuade fransmännen för att höra vad de hade att säga om saken. Något som var väldigt talande bland intervjuerna för hur fransmännen ser på män och kvinnor var när en medelåldersman sa "Jag visste att han var en kvinnojägare men i det här fallet tycker jag det finns en gräns för vad man inte får göra."

Döden

Jag har upptäckt att många bloggare ofta skriver att de "dog lite" när det gäller fina saker de har sett eller upplevt. Sedan när är döden ett positivt begrepp? Jag vill här ta tillfället i akt att beskriva vissa saker som gör att jag dör lite. Att behöva jobba inomhus när det är fint väder, då dör jag lite. När människor skriker på föräldrar och deras barn tvingas hjälplöst titta på, då dör jag lite. Barn som nekas åka buss för att det saknas en krona eller två, då dör jag lite. När personen bakom en i kön på donken suckar högt och börjar skälla på personalen som gör så gott dem kan, då dör jag lite. Listan på saker som får mig att "dö lite" är lång och till och från så blir jag förvånad att man inte är helt död inombords.

Huh?

Idag fick jag höra från min konst guru krissan att jag är en arg konstnär. Det finns mycket ilska i det jag gör och hur jag tänker. Jag föreställer mig mitt liv som början på en roman. "Han var en ung och arg konstnär. Han var mycket arg. Fullkomligt rasande."
Hon frågade mig också om jag kände att jag hittat min plats. Svåraste frågan. Det är som att fråga någon om han eller hon är lycklig, hur fan vet man det? Kommer inte ihåg vad jag svarade men i efterhand så känns det som att jag bara skulle svarat med mottot: Sikta uppåt, sparka nedåt.

Experiencing the world of the internet.

Det är väldigt sällan jag rör mig utanför mitt bestämda internet mönster. Likt de flesta håller jag mig till sidor jag redan besökt så jag slipper använda tangenterna så himla mycket, sedan klickar jag febrilt på refreshknappen när jag blivit uttråkad. Men ibland så vaknar utforskaren inom mig och jag känner mig som Marco Polo och börjar klicka mig igenom sida efter sida i jakt på the edge of internet.HÄR är en av alla de fantastiska platser jag sett. Världens kanske bästa och mest bortglömda blogg. Tråkigt nog så tycks den ha dött i sin linda.

It's called "research".

Idag är det fest! Två böcker har trillat in i brevlådan. Jag känner att jag kommer komma ut helt förstörd på andra sidan efter att jag läst klart dessa.

Fotarbete.

En ack så viktig detalj när man står upp och jobbar som konstnär är fotarbetet. När jag är själv och jobbar i ateljén på natten så gäller det att dansa emellan varven för att hålla igång. Glöm kaffe och pepp pills, det enda som funkar är att sätta på The Cult på högsta volym och bara släppa loss. Varför The Cult? Kolla fotarbetet när låten drar igång. Att lyssna på The Cult så fort man får en bra idé är också att rekommendera.

Ny varumärkesidentitet

Som ni ser har jag en ny "logga". Den ska utstråla allvar och rum för eftertänksamhet. Svart på vitt funkar alltid. Idag har jag på mig svarta byxor och en vit t shirt med en svart kofta över. Klädeskombon utstrålar en känsla av att jag är en konstnär som tar mig själv på stort ansvar till skillnad från gårdagens klädsel som bestod av en grön tröjja och kalsonger.

Den stora bomben.

Det här är en del av mitt nya konstprojekt, en svart huva som jag precis sytt upp. Jag har bestämt mig för att sluta konkretisera och problematisera allt jag gör så jag lämnar er med förklaringen att det här är konst.

Radioskugga.

Det är ganska tyst här just nu men det är för att det låter en hel del i huvudet. Stressnivån är alltime high, på ett positivt sätt. Jag har insett att jag gillar stress. Stress, mitt nya Jag.

Far mot son.

Jag älskar AIK och dem har gått till semifinal. Pappa älskar Färjestad och dem har också gått till semi final. Jag bjöd in min pappa för att titta på en match eller två hemma hos mig och jag ser framför mig att det hela kommer utvecklas till en MMA fight utan dess like. Han har starka armar men jag kan jobba runt det hela genom att använda mina starke ben. Om jag får ner honom på marken kan jag köra ground and pound och förhoppningsvis vinna på en knock out. AIK mot Färjestad. Far mot son. Classic.

Den så kallade bildkavalkaden.

Att ta sig ut till Täby går mycket snabbare än man tror om man har en far som mer än gärna agerar chaufför åt en hela dagen. Jag har tack och lov en sådan far.

Det här är en väg.

I det här stallet bor våran häst. Han heter Covani.

Det här är Covani.

Det här är konst.

Det här är fint.

And we are iväg!

Nu ska jag påbörja den långa, snirkliga och näst intill oövervinnliga resan ut mot Täby för att hänga tavlor på Karby gård.
Vägen till Täby när man varken har bil eller körkort är inte en lätt uppgift. Ofta när man väl är i Täby så känns det omöjligt att ta sig därifrån och man tvingas övernatta hos någon varm själ som släpper in en i sitt hus. MEN idag känns det lite lättare. Önska mig lycka till och låt oss be om en barmhärtig gud så att jag slipper skjuta min häst halvvägs.

Slutspel

Det är slutspelstider in every sense of the word. Masteransökan har skickats in. Jag har tre deadlines för utställningar. AIK har gått till slutspel. Hockey hockey hockey!

Hurra

Idag fyller Jonas år. Vi peppar med tv spel tills han pratat klart med Cecilia Edefalk.

Dagens lunch!

Till och från så gillar jag mitt liv.

Fyrkantiga ögon.

Jag har stirrat mig blind på datorskärmen sedan i måndags. Jag tror att jag är klar med min ansökan och det har jag nog varit sedan i måndagskväll men det känns som att det gick lite för lätt. Jag måste ha missat nåt känns det som. Vad det kan vara har jag ingen aning om. Ofta brukar det vara så att om något känns väldigt svårt och jobbigt då gör jag rätt men om motsatsen uppenbarar sig då vet jag att det är på väg att gå åt helvete. Vi får vänta och se vad som händer.

Saying so will make it true.

Jag har den senaste veckan intalat mig själv att jag är helt klar med allt för att på så sätt kunna stänga ned den del av hjärnan som skapar stress och ångest. Det har fungerat över förväntan men idag så vaknade jag upp efter en hemsk mardröm som gjorde att stressen och ångesten kom tillbaka. Lika bra var väl det med tanke på att jag faktiskt inte är helt klar med min master ansökan.
Men idag är dagen då jag blir helt klar... hoppas jag. Annars så tänkte jag att jag skulle byta ut min "intalan" strategi mot en annan beprövad metod:

Dagens mattips!

Om man dränker maten i hamburgedressing så ger man maten en helt annan dimension. Om man blundar så känns det som att man hivar big mac på donken. Fantastiskt.

Allt är som vanligt.

Då jag inte har något att säga så bjuder jag på ett deja vu bild från i torsdags. Som vanligt ska det spelas spel när jag kommer till ateljén. Idag såg allting ungefär likadant ut. Jag ger det hela en vecka till innan jag kastar ut dem från min del av atten, med andra ord: flytta dem en meter åt höger.

...

Att idag ta sig till ateljén på skeppsholmen är som att ge sig ut på en dödsmarsch till nordpolen. Fick just ett mail från fiket på skolan om att dem bjuder på gratis snöfika. Dem måste ju försöka locka oss till skolan på nåt sätt .

Halvtid.

Eftersom att jag gjort klart hela min masteransökan, samt att jag känner mig ganska lugn med vad jag vill visa på vårutställningen, så har jag för tillfället bytt ut min kreativa ångest mot något som känns lite mer handfast. Läsa böcker och fylla i div ansökningshandlingar gör att det känns som att jag är på semester. Boken jag läser just nu är Seven days in the artworld och den ingår i en "skoluppgift". Den får mig att bli ännu mer motiverad när det gäller min strävan efter total makt. Om någon skulle vilja stödja min strävan efter makt så vill jag tipsa om att man kan sätta in en miljon eller två på mitt bankkonto. Mejla mig för vidare info.

We are men.

I fredags så var det grabbkväll hemma hos mig med tv spel. Jag gjorde en fransk inspirerad rotfruktssoppa med en touch av dijon som blev den perfekta inramningen för kvällen. Grabbigt värre.

FF

Det gäller att hålla sig själv sysselsatt medans ens flickvän är på konferens.

Vilken stjärna.

Tack Gud för människor som Olle på SvD. Vilken skarp analys! Den här mannen har verkligen tänkt på allt när han analyserar näringslivets inställning till kulturen.
Klart direktörerna inte vill vara som Marie Lousie Ekman, klart man vill vara som Zlatan! Jag vill också vara som Zlatan, alla vill vara som Zlatan.

"Dessutom riskerar de anställda att få stödet kastat i ansiktet: Var det inte ni som sponsrade han som korsfäste kaniner?

Nej, bättre då att satsa på helyllestjärnor som Carolina Klüft. Eller mer folkliga kulturyttringar. Varken Robert Wells Rhapsody in Rock eller Melodifestivalen har haft några bekymmer att hitta mecenater"

här har ni helheten:Svd

Vi kulturarbetare får sluta upp med dumheterna, odla hockeyfrilla och försöka vara så breda som möjligt, det eller bli fotbollsproffs istället.

Mer cykel.

När jag är klar med att titta på cyklar så börjar jag googla cykeldelar. Jag tror detta har att göra med nån sorts form av latens, om latens är något man kan applicera på cykelintresse. Jag gillade att meka med cyklar som liten men jag hade alltid svårt att skruva ihop cyklarna efter att jag skruvat isär dem. Sen blev min fincykel stulen när jag var elva och pappa vägrade köpa mig en ny. Det tog mig sedan tio år att ha råd med en cykel för egna pengar. Nu är jag helt besatt.

Det här kanske låter konstigt för den oinvigde men den här växeln är ett av mina favoritobjekt:

Cykel.

Den senaste timmen har jag försökt rikta om all fokus från filmskapande till något helt annat. Det brukar i mitt fall betyda att jag sitter och googlar racercyklar. Om jag hade obegränsat med pengar så skulle prio ett vara att köpa ett jättestort förråd och sedan köpa en massa cyklar, till exempel skulle jag köpa den här relativt vanliga colnagon fast säljaren bedriver ocker. Jag själv skulle bedriva hor för att få den.

Ha det så kult.

Är hemma och klipper film och skulle vilja ta tillfället i akt och hälsa till mina vänner som jobbar i ateljén.

Succé!

Jag kom iväg idag. Nu sitter jag i ateljén där det spelas call of duty och dricks kaffe. Bästa fritidsgårdhänget.

Torgskräck?

Varje dag så tar det mig cirka 3 timmar att gå ut från att jag klivit upp ur sängen. Om det inte är så att jag har en tid att passa, då tar det bara 10 minuter att göra sig klar. Finns det ingen tid som dikterar hur bråttom jag har så kan jag bland annat spendera en halvtimme med att bara titta ut genom fönstret. Vissa dagar så står jag alldeles för länge och tittar ut så jag tillslut bestämmer mig för att jobba hemma istället. Vad är grejjen?

Fortsättning

Vi förlänger firandet lite till och tar och lyssnar på den här:

Spendera pengar man ännu inte har.

Igår fick jag ett samtal om att jag fått ett stipendium. Jag är smått bakis idag.
Vi fortsätter firandet med den här låten:

Udda typer.

I torsdags så var det öppet hus på Mejan och självklart så dyker det upp en massa original med en annorlunda syn på sin omgivning. Den konstigaste personen som dök upp i vår ateljé var en äldre man med käpp som slog sig ner på en stol och sedan drog igång en monolog på tio min. Han pratade om plutonium och sossar. Han sa även att det nyttigaste man kan äta är katt för man måste jaga den så förbannat först. Stryp en katt om dagen så lever du längre.

LOL

Matt

Portfoliovisning hela dagen med professorerna på Mejan. För er som undrar så gick det över förväntan. Utförandet och rutinerna som styr vårt arbete var som oftast: epic fail

Dagens:

Mera "branding".

Branding är fan A och O(vad det nu betyder, alfabetet slutar väl ändå inte på o eller är det nåt jag missat?) så därför har jag gjort mig en "logga". Jag känner att den stärker mitt varumärke, allt finns representerat: Kol, papper, smuts och namn. Nu går jag och sätter mig och väntar på att den där New York baserade galleristen ringer mig med upphetsad röst och med gråten i halsen skriker att han älskar mig. Wish me luck!

Dagens fyra

I och med att jag ofta jobbar hemma så känns ateljén mer som en fritidsgård för mig. Jag kommer mest hit för att hänga och störa mina ateljévänner. hursomhelst såhär ser det ut.

Klicka dig fram.

Om man undrar vad det är för digitala grejjer jag pratar om så kan man klicka på mitt namn ovanför arkivdelen här på bloggen så kommer man till min huvudsida. Du vet att du vill...

Branding

När jag är stressad och ska jobba digitalt som en tok så brukar jag göra det hemma. Men för att jag ska känna att jag går på mejan så brukar jag "branda" (varumärkesslang) mig så mycket det går. Lägg märke till att jag sitter på båda upplagorna av mejan loggan. Den nedersta bilden visar även min tänkarmössa, ett litet knep jag snott från Bergman.

Mitt fönster ut mot världen.

Jag skulle vilja dela med mig av en blogg som jag faktiskt tycker är helt fantastisk: www.kissies.se
När man väl kommit in i bloggen och alla bloggar runtomkring henne så finns det så många olika dimensioner att utforska.
Jag tycker att det hon gör är lite grann som performancekonstnärens Chris Burdens tidigare verk, till exempel när han lät sig spikas fast på motorhuven på en bil för att sedan rullas ut och in ur ett garage. Eller när han strödde ut krossat glas på en gräsplätt för att sedan sakta krypa över det hela. Varför han gjorde allt detta får ni läsa er till via google eller nåt, jag orkar inte skriva en uppsats på området.
Kissie är i mina ögon en performancekonstnär av hög klass, grotta ner er i hennes blogg så förstår ni säkert.

Masterstressen

Med all stress som kommer med att ansöka till masterprogrammet på mejan så vill jag ta tillfället i akt och visa vilken sinnesstämning jag befinner mig i just nu med hjälp av en bild. Ironiskt nog så är det en bild jag tog kort efter att jag kom in på kandidatprogrammet på mejan. Att precis ha kommit in och att vara på väg att kastas ut är tydligen lite samma sak för mig.